Regionernas kostnader för hyrpersonal minskade förra året med cirka 20 procent, motsvarande ungefär 1,2 miljarder kronor enligt SKR. På pappret låter det som en tydlig framgång.
Ett exempel som ofta lyfts är Region Skåne, där kostnaderna för hyrpersonal minskat med hela 61 procent. Samtidigt kommuniceras besparingskrav på runt 2,5 miljarder kronor. Det väcker en fråga:
Var blir pengarna av?
Målet att minska beroendet av hyrpersonal är i grunden rimligt. Kontinuitet, arbetsmiljö, stabilitet och långsiktig ekonomi är viktiga faktorer för en hållbar vård.
Men samtidigt behöver vi kanske våga ställa några bredare frågor:
- Har den totala personalkostnaden faktiskt minskat?
- Hur påverkas vårdköer och tillgänglighet?
- Hur upplever patienterna kvaliteten och väntetiderna?
- Hur ser arbetsmiljön ut för den fasta personalen när belastningen ökar?
- Och hur utvecklas sjukskrivningar och personalomsättning över tid?
Vi ser också allt fler privata aktörer inom vårdvalet som levererar vård med hög kvalitet. Många av dessa använder hyrpersonal för att kunna bedriva verksamheten. Frågan är då, påverkar det målet om noll hyrläkare och blir den totala kostnaden faktiskt lägre?
Samtidigt finns en annan aspekt som ibland glöms bort i diskussionen, patientperspektivet. För många patienter är den viktigaste frågan inte hur läkaren är anställd, utan hur snabbt och hur bra vården fungerar.
Kanske handlar frågan därför inte bara om hyrpersonal eller inte, utan om något större.
Vad är egentligen målet?
Kostnadseffektiv, tillgänglig och kvalitativ vård eller bra siffror i en specifik budgetpost?
Kostnadskontroll är självklart nödvändig i vården. Men lika viktigt är tillgänglighet, kvalitet, patientnöjdhet och en hållbar arbetsmiljö på långsikt.
Så frågan kvarstår när kostnaderna för hyrpersonal minskar
Var blir pengarna av?
Vad händer med vården i stort?
